Gästkrönika: Vad vi kan lära av 30-talskrisen

Förutsättningarna till entreprenörskap spelar en viktig roll för ungas möjligheter på arbetsmarknaden. Det kan vi lära om vi studerar svensk historia. I början av 1930-talet drabbades nämligen Sverige, liksom resten av världen, av den stora depressionen.

Då gick många arbetstillfällen förlorade. Mellan 1930-33 minskade antalet arbetstillfällen i Sverige med 170 000. Vart sextonde jobb försvann. Krisen slog dessutom till under en tid då många ungdomar var på väg in i arbetsmarknaden. Men trots de stora utmaningarna klarade Sverige krisen väl.

Bilden av en långvarig och smärtsam depression är mera representativ för andra industriländer – exempelvis USA – än för Sverige. Vid denna tid präglades Sverige av låga skatter, en flexibel arbetsmarknad och goda förutsättningar för entreprenörskap. Lösningen för många som förlorade jobbet blev att starta eget.

Så tog entreprenörskap och jobbskapande fart. Nya innovativa verksamheter startade och de nya jobben ersatte de gamla. Redan 1935 befann sig fler i arbete jämfört med innan krisen. Under krisåren bildades Nohab Flygmotorfabriker (idag Volvo Aero). Boliden grundades genom sammanslagning av två nybildade företag. Strax efter krisen skapades SAAB, Securitas, Dafgårds och andra framgångsföretag som vi ännu förlitar oss på. 

När Sverige drabbades av 90-talskrisen såg förhållandena mycket annorlunda ut. Under en tid då arbetslösheten minskade i många andra länder så steg den kraftigt i Sverige. Sysselsättningen sjönk med nära 12 procent mellan 1990-1993.

Konjunkturen vände snabbt, men jobbskapandet kom inte igång. Det dröjde faktiskt ända tills 2008 innan antalet sysselsatta hade återhämtat sig till 1990-års nivå (ironiskt nog samma år som nästa kris slog till).

Eftersom förutsättningarna till att skapa och expandera företag var mycket sämre under 90-talet än under 30-talet – på grund av höga skatter, regleringar och rigida anställningsregler – så skapades helt enkelt färre jobb. Ungdomar fick det extra svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Istället verkade politikerna aktivt för att dölja ungdomsarbetslösheten, bland annat genom att förtidspensionera många unga.

Jämförelsen mellan 1930- och 1990-talskrisen är talande. Den visar på att en politik som öppnar upp för entreprenörskap inte bara främjar den långsiktiga utvecklingen genom att möjliggöra för succéföretag att växa sig stora – utan också genom att ge den unga generationen goda möjligheter att komma i arbete.

Det kan låta som en självklarhet att goda förutsättningar till företagande och jobbskapande påverkar möjligheterna för ungdomar att komma i arbete, men i praktiken bortser många politiker ifrån det. Det är synd. För som utvecklingen under 1990-talet visar så kan politiska hinder leda till att sysselsättningen inte tar fart ens när ekonomin börjar växa.

Vi kan dra en tydlig lärdom från den senaste utvecklingen i Sverige: Skatter och arbetsmarknadsregleringar bör inte vara konstruerade så att företagen ges möjlighet att expandera genom att investera i dyra maskiner, men inte genom att nyanställa. Det måste helt enkelt bli lönsamt och enkelt att anställa om fler ska få jobb.

Nima Sanandaji är 80-talist och vd för tankesmedjan Captus och författare till bland annat Entreprenörer som går emot strömmen (Fores). Han utsågs till Årets Supertalang i kategorin politik av Veckans Affärer 2009.