Generationen.se

Gästkrönika: Ökad jämlikhet sporrar entreprenörskap

kommentarer — Wed, 28 Jul 2010 11:39:48 +0000

Daniel Mathisen

Var fjärde ung är arbetslös, ett politiskt och ekonomiskt misslyckande. Sverige har Europas näst högsta ungdomsarbetslöshet och en långsiktig arbetslöshet som biter sig fast på historiskt höga nivåer. En situation som onekligen kräver handling.

Traditionell ekonomi utgår som regel från att det viktigaste på arbetsmarknaden är att fokusera på utbudet av och priset på arbetskraft. Svenskt näringsliv, som för övrigt står bakom den här kampanjsidan, har exempelvis drivit frågan om uppluckrad arbetsrätt och omförhandlade löner för att få ner arbetslösheten. Företagens villkor ses som den viktigaste komponenten för tillväxt.

Men verkligheten berättar någonting annat. Varken lägre löner eller sämre avtal genererar högre sysselsättning, åtminstone inte per automatik. Och missförstå mig inte: företagande och entreprenörskap är hörnstenar i en vital ekonomi och en förutsättning för en välfärd i världsklass. Problemet handlar snarare om att vi alltför ofta börjar i fel ände och glömmer att stora delar av samhället inte ens får chansen att starta eget. Liksom att det inte spelar någon roll hur utbudet av arbetskraft än ser ut om det saknas efterfrågan.

I våras presenterade jag slutsatserna från arbetet med Talangbarometern, ett unikt material om unga människors drömmar, villkor och eventuella hinder för att utveckla just sin inneboende drivkraft i ett yrkesliv. Rapporten omfattar enkät- och djupintervjuer i kombination med personliga möten med strax över 2 500 unga i Stockholmsregonen. Unga människor med åtskilliga idéer om hur de vill leva sitt liv och samtidigt bidra till ett rikare Sverige.

Jag vill särskilt lyfta fram några delar. Som att undersökningen visar att löneskillnaderna mellan kvinnor och män är större, i genomsnitt 2 000 kronor, bland de intervjuade än hos befolkningen i stort. Men kanske än viktigare så framträder ett klart mönster i rapporten: unga människors självförtroende och faktiska möjligheter att förverkliga sina drömmar är hindras ofta av föräldrarnas utbildning och klasstillhörighet. Det räcker ofta med att kika på boendeorten för att kunna avgöra hur stor verktygslådan till framtiden är.

På samma sätt hindras smarta, idérika och kreativa individer från att våga investera i ett företag eller projekt genom omfattande diskriminering på grund av efternamn och hudfärg. Det i kombination med ett svagt nätverk av kontakter och kanaler gör att många unga ger upp drömmarna redan på idéstadiet.

Och jag menar att det är ett problem. Inte bara för de enskilda individerna, utan lika mycket för samhället i stort. Alltför stora klyftor och en destruktiv segregation är hinder för tillväxt och sysselsättning. Vilket i sin tur urlakar efterfrågan i ekonomin i stort och försämrar företagsklimatet. För om bara fyra av fem idéer förverkligas och blir företag finns det hela tiden en outnyttjad potential, en talangpotential, som aldrig omsätts till välstånd och nya jobb till unga.

En politik för minskade klyftor, som möjliggör att alla får chansen att förverkliga sitt livsprojekt, ökar efterfrågan på varor och tjänster, etablerar en kompetent arbetskraft och föder mer allmänt ett kreativt klimat för företagande och entreprenörskap. Och ger unga jobb. Det tjänar hela samhället på.

Med andra ord: anledningen till att vi håller på att gå miste om historiens bästa generation beror på att för mycket talang går till spillo när klyftorna växer. Sverige måste bli världens talangvänligaste land att bo och lyckas i. Om vi menar allvar med att ta tillvara på kunniga och driftiga entreprenörer, det vill säga.

Daniel Mathisen är journalist, skribent och riksdagskandidat för Socialdemokraterna i Stockholms län. Han har en fil kand-examen i statsvetenskap och nationalekonomi samt en masterexamen i journalistik. Läs mer om Talangbarometern på www.talangbarometern.se.

Gästkrönika: Vad vi kan lära av 30-talskrisen

kommentarer — Tue, 27 Jul 2010 11:51:44 +0000

Nima Sanandaji

Förutsättningarna till entreprenörskap spelar en viktig roll för ungas möjligheter på arbetsmarknaden. Det kan vi lära om vi studerar svensk historia. I början av 1930-talet drabbades nämligen Sverige, liksom resten av världen, av den stora depressionen.

Då gick många arbetstillfällen förlorade. Mellan 1930-33 minskade antalet arbetstillfällen i Sverige med 170 000. Vart sextonde jobb försvann. Krisen slog dessutom till under en tid då många ungdomar var på väg in i arbetsmarknaden. Men trots de stora utmaningarna klarade Sverige krisen väl.

Bilden av en långvarig och smärtsam depression är mera representativ för andra industriländer – exempelvis USA – än för Sverige. Vid denna tid präglades Sverige av låga skatter, en flexibel arbetsmarknad och goda förutsättningar för entreprenörskap. Lösningen för många som förlorade jobbet blev att starta eget.

Så tog entreprenörskap och jobbskapande fart. Nya innovativa verksamheter startade och de nya jobben ersatte de gamla. Redan 1935 befann sig fler i arbete jämfört med innan krisen. Under krisåren bildades Nohab Flygmotorfabriker (idag Volvo Aero). Boliden grundades genom sammanslagning av två nybildade företag. Strax efter krisen skapades SAAB, Securitas, Dafgårds och andra framgångsföretag som vi ännu förlitar oss på.

När Sverige drabbades av 90-talskrisen såg förhållandena mycket annorlunda ut. Under en tid då arbetslösheten minskade i många andra länder så steg den kraftigt i Sverige. Sysselsättningen sjönk med nära 12 procent mellan 1990-1993.

Konjunkturen vände snabbt, men jobbskapandet kom inte igång. Det dröjde faktiskt ända tills 2008 innan antalet sysselsatta hade återhämtat sig till 1990-års nivå (ironiskt nog samma år som nästa kris slog till).

Eftersom förutsättningarna till att skapa och expandera företag var mycket sämre under 90-talet än under 30-talet – på grund av höga skatter, regleringar och rigida anställningsregler – så skapades helt enkelt färre jobb. Ungdomar fick det extra svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Istället verkade politikerna aktivt för att dölja ungdomsarbetslösheten, bland annat genom att förtidspensionera många unga.

Jämförelsen mellan 1930- och 1990-talskrisen är talande. Den visar på att en politik som öppnar upp för entreprenörskap inte bara främjar den långsiktiga utvecklingen genom att möjliggöra för succéföretag att växa sig stora – utan också genom att ge den unga generationen goda möjligheter att komma i arbete.

Det kan låta som en självklarhet att goda förutsättningar till företagande och jobbskapande påverkar möjligheterna för ungdomar att komma i arbete, men i praktiken bortser många politiker ifrån det. Det är synd. För som utvecklingen under 1990-talet visar så kan politiska hinder leda till att sysselsättningen inte tar fart ens när ekonomin börjar växa.

Vi kan dra en tydlig lärdom från den senaste utvecklingen i Sverige: Skatter och arbetsmarknadsregleringar bör inte vara konstruerade så att företagen ges möjlighet att expandera genom att investera i dyra maskiner, men inte genom att nyanställa. Det måste helt enkelt bli lönsamt och enkelt att anställa om fler ska få jobb.

Nima Sanandaji är 80-talist och vd för tankesmedjan Captus och författare till bland annat Entreprenörer som går emot strömmen (Fores). Han utsågs till Årets Supertalang i kategorin politik av Veckans Affärer 2009.

Narcissistisk sommarläsning!

kommentarer — Mon, 26 Jul 2010 16:15:13 +0000

I Chronicle of Higher Education skriver Eric Hoover intressant (och långt!) om generationen och dess intellektuella hang arounds: “The Millennial Muddle - How stereotyping students became a thriving industry and a bundle of contradictions”.

Criticizing the young is inevitable, but so, too, is change. In 2000, Neil Howe and William Strauss published Millennials Rising: The Next Great Generation, which cast turn-of-the-century teenagers as rule followers who were engaged, optimistic, and downright pleasant. The authors assigned them seven "core traits": special, sheltered, confident, team-oriented, conventional, pressured, and achieving.

Skriv ut och läs i hängmattan!

TED.COM: Let's raise kids to be entrepreneurs

Lisa Renander — Mon, 26 Jul 2010 12:16:57 +0000

"Medicinera inte barn med ADHD, träna dem i entreprenörskap och ledarskap". Det är en av åsikterna i ett av de mest inspirerande talen på TED. Cameron tycker att vi borde uppfostra barn till entreprenörer och jag kan inte annat än hålla med. Däremot skulle jag vilja vidga perspektivet och lägga till att bara för att man är en entreprenör behöver man inte starta företag eller drivas av att tjäna pengar. Däremot måste man ha förståelse för att det alltid krävs mer pengar in än ut om man ska skapa hållbarhet.

Ordet entreprenör är ett samlingsnamn för en person som är nyfiken, hängiven, initiativtagande, modig och kreativ osv.

Jag tror att alla födds entreprenörer! Under uppväxten lär vi oss att vara elev, student, anställd. När vi går in i de rollerna kväver vi entreprenören i oss. Några klarar inte av anpassningen och blir stämplade outsiders eller ”diagnostiserade”. Det är så frustrerande tycker jag för då säger samhället att det är fel att vara på ett visst sätt.

Detta gäller oavsett profil och ålder. Jag tror alla människor skulle känna större meningsfullhet och glädje om rädslan att göra fel minskade och vi uppmuntrades att följa vår inre drivkraft (=entreprenörskap).

Nedan kan du lyssna på Cameron och hans åsikter på samma tema:

Julia Hamrin & Lisa Renander

Intervju: ”Kreativitet öppnar hela tiden nya dörrar”

Lisa Renander — Mon, 26 Jul 2010 12:08:44 +0000

Att våga satsa och våga tro på sig själv är det viktigaste för personer som vill bygga tillväxtföretag. Det tycker Jessica Blylood, entreprenör, som driver frisörsalongen Stylisterna i Örnsköldsvik.
– Jag önskar bara att jag hade mer tid att lägga på utveckling och kreativitet än på pappersarbete och byråkrati, säger hon.

Jessica Blylood tror att en lösning kan vara att jobba som frisör hälften av arbetstiden. Den andra hälften skulle hon fokusera på att ta företaget vidare till nästa nivå — och använda kreativiteten till att sköta företaget och personalen.
— Är man kreativt lagd öppnar man hela tiden nya dörrar, säger hon.

På önskelistan står även mer pengar och fler anställda med spetskompetens.
— Det är svårt att hitta rätt kompetens. Bra personer växer inte på träd, säger Jessica.

Inspiration och mod får hon genom att se möjligheter och att bolla idéer med mentorer och medarbetare. Hon tycker det är viktigt att ha medarbetarna har olika personligheter.
— Alla som jobbar här är fantastiska och genom sina olikheter bidrar de till att vi växer och blir bättre.

Jessica Blylood tycker att det är viktigt att kommunen har rätt attityd och stöttar människors idéer, särskilt de ungas.
— Om inte kommunen vågar tro — då får vi ingen utveckling.

Julia Hamrin & Lisa Renander

Arbetsgivare - krångligt men kul

Charlotte Schéle — Fri, 16 Jul 2010 16:33:04 +0000

När jag nu sitter och tittar ut över havet i Bohuslän efter en underbar sommardag så känns mitt besök i Östersund i våras ganska avlägset. Men jag inser att tiden går fort...

Där har det under våren genomförts flertalet träffar med unga arbetsgivare, och resultatet går bland annat att läsa i denna artikel i LT förra vecka.

Arbetsgivare – krångligt men kul

Krångliga regelverk och höga avgifter. Det är några av de associationer länets unga företagare gör när de tänker på sin roll som arbetsgivare. Men den övervägande känslan är ändå positiv enligt en rapport från Svenskt Näringsliv. http://ltz.se/nyheter/ostersund/1.2165098-arbetsgivare-krangligt-men-kul

Charlotte Schéle

Hjälp oss hitta generationens favoritklipp på YouTube!

kommentarer — Fri, 16 Jul 2010 16:16:07 +0000

Generationen.se har förstås en egen YouTube-kanal. Men än så länge finns där bara filmer som vi gjort själva, vilket känns väldigt 60-talistiskt och gammalmodigt. Internet kryllar ju av videosnuttar med generationstema, som bara väntar på att samlas på en plats. Roliga, intressanta, faktaspäckade, uppkäftiga eller galna – hjälp oss att hitta dem!

Mejla dina favoriter till generationen@generationen.se och berätta varför de hör hemma i vår kanal, så länkar vi!

Släpp in oss i styrelserummen!

Joakim Gustafsson — Sun, 11 Jul 2010 18:07:59 +0000

Gustaf skrev om att det finns en och annan elefant i styrelserummen, varför inte skicka in några geparder också? Då skulle det kunna bli åka av. Tror som Gustaf att om styrelser och tunga befattningshavare i de större bolagen skulle ha en bättre mix i ålder så skulle fler unga få ett riktigt jobb. Där i inte sagt att man skall slänga ut alla äldre. Men en mix skulle om den äldre skaran (oftast män) lyssnade på oss yngre kunna leda till en starkara tillväxt. Dessutom finns det otroligt många grymma unga tjejer som skulle kunna bidra med mycket i styrelserummen.

Vem skulle inte vilja se en gepard och elefant i samma rum?

Joakim Gustafsson

Arbetsgivarna saknar kompetens

Gustaf Josefsson — Sun, 11 Jul 2010 11:05:25 +0000

Igår skrev jag om hur arbetsgivarna var för gamla. Här kommer en andra anledning till ungdomsarbetslöshet som glöms i debatten.

2. Arbetsgivarna saknar kompetens

Samtliga partier återkommer ideligen till att unga är inkompetenta, att de saknar den kunskap som krävs av arbetsgivaren. Svenskt Näringsliv har tagit fram siffror på hur många arbetsgivare som anser att ungdomar saknar kompetens.

Även om en sådan procentsats blir en fin slagdänga, så tycker jag det är fel att se den som sanning. Den visar ju egentligen bara hur många som tror att ungdomar saknar kompetens. Frågan är hur många av dem som bara själva saknar kompetens: Kompetensen att anställa unga.

Precis som den tekniska utvecklingen alltid varit exponentiell, så går den samhälleliga utvecklingen också fortare och fortare. Det är lika stor skillnad på 60-talister och 80-talister som det är på 80-talister och 90-talister. Aldrig tidigare har det varit så stora mentala, kulturella och sociala skillnader på ung och gammal och detta har skapat ett utestängningsproblem som närmast liknar vad vi ser i integrationen. Den helt naturligt mänskliga heurestiken "annorlunda - därför sämre" smyger sig in och håller se som inte ser ut, eller fungerar likadant som etablissemanget på utsidan.

"Problemet med unga idag är ju att de är så lata" utbrast en 60-årig känd finansman från Göteborg till mig.

80-talisterna har andra drivkrafter, andra sätt att lösa problem och andra kulturella värderingar. Att rekrytera och leda dem kräver en annan typ av ledarskap än 60 och 70-talisterna. Att skylla ifrån sig och förkasta en hel generation är bara en pinsamt sätt att lyfta fokus från den egna inkompetensen.

Jag föreslår att både näringsliv och politik går samman för att skapa arbetsgivarutbildningar som hjälper företag att anställa, motivera och leda ung personal. Vill ni ha hjälp så ställer jag upp som extern konsult.

/ Gustaf

Gustaf Josefsson

Arbetsgivarna är för gamla

Gustaf Josefsson — Sat, 10 Jul 2010 11:00:46 +0000

Vad är det egentligen som är roten till denna ungodmsarbetslöshet? Det har under veckan föreslagits ett antal skäl från både höger och vänster, från fack och näringslivsorganisationer.

Bristande kunskap eller fel kunskap
Brist på praktisk, yrkesinriktad kompens
En lat generation
LAS
Ribban för vad som krävs för ett jobb har höjts.

Dessa argument kan ha en viss grund, men jag tror att det finns ett par elefanter i styrelserummen som över huvud taget inte nämns av det föråldrade etablissemanget. Här är den första:

1. Arbetsgivarna är för gamla

Sverige är det land med näst minst unga chefer i europa (och då definierar man ung som under 40). Som så många gånger tidigare nämnts i jämnställdhets- och integrationsdebatter så är det ett faktum att lika anställer lika. Det är helt naturliga kognitiva processer som gör att vi värderar det vi känner igen högre än det som är obekant.Jag kan verkligen inte förstå de som föreslår att man kvoterar in kvinnor i styrelser och samtidigt helt ignorerar det faktum att den verkligt största obalansen ligger i bristen på unga i ledande positioner. (Skulle man dessutom lösa den så tror jag att man skulle snabbare få bukt på jämställdheten också).

Jag tror att Sverige varje dag förlorar betydande pengar på att vi anställer efter ålder istället för kompetens. Detta är ett problem som både politiker, men kanske framförallt näringslivet borde ta tag i. För att få bukt på ungdomsarbetslösheten och dessutom få de bästa människorna på rätt plats så behöver vi inte bara anställa fler unga. Det räcker inte häller att satta ihop ungdomsråd eller ungdomsbloggar som skall föra fram det ungas åsikter.

Vi behöver fler unga i beslutsfattande position!

Imorrn kommer en till anledning.

/ Gustaf

Gustaf Josefsson