Vilken roll har universiteten vad gäller entreprenörskap?

Jag bläddrar. Och så bläddrar jag igenom en gång till. Nej. Här finns inte ett ord om entreprenörskap. Tidningen jag läser är LiU Magasin, ett magasin jag får som före detta student. Tidigare har jag aldrig ens reflekterat över att entreprenörskapet inte syns på så många ställen i universitetsvärlden. Men med generationens glasögon på förändras utsikten. Och det rejält.

Läser notiser. Alumner har fått toppjobb. Grattis till att få promenera på Wallstreet, bli chef över det multinationella företaget, och fantastiskt bra att du blev professor. Jag menar det, absolut!

Men var finns stoltheten för alla oss som startade eget företag efter universitetet? Räknas vi in hos dem som lyckats? Jag vet faktiskt inte. Linköpings universitet är fantastiskt framåtskridande vad gäller samarbete näringsliv, offentlig sektor och forskning.

Det är dock inte där det ligger. Det hela ligger i hur mycket entreprenörskap studenterna exponeras för under utbildningen. När om inte på universitetet är det utmärkt att få en inblick i hur det skulle vara att starta eget företag baserad på all den nya kunskap man har med sig? När om inte då är man som mest hungrig på att komma ut och få omsätta kunskapen? Universitetet är ju den absolut sista utposten innan man tar klivet. Ge studenterna det alternativet – också! Låt det inte bara bli en föreläsning från någon företagare. Få in det mer självklart under kurserna. Oavsett inriktning på programmet. Entreprenörskap berör alla.

Lyssnar på radionyheterna. Nya journaliststudenter möts av arbetslöshet. ”Vi har inga andra alternativ än att antingen skaffa ett annat jobb eller försöka få praktik inom området”, säger en tjej. Hon glömmer det tredje alternativet – att starta eget företag. Att lära sig och få kunskap om området på det sättet. Att det faktiskt går att få igång ett företag även om man inte har tio års arbetslivserfarenhet. För arbetslivserfarenheten – den får man under tiden.

Vilket ansvar har ett universitet vad gäller företagande? Vilket ansvar har studenterna själva? Japp, det finns utmärkta exempel på växthus och hjälp till egenföretagare i nära synergi med universiteten. Men tänket måste in i universitetsprogrammen. Inte som något som sker vid sidan av studierna.

Min före detta praktikant Alida startade eget efter universitetet. Mycket på grund av tjat från mig. Hon och jag pratade om det där i förra veckan. Om entreprenörskap. Om hur lite fokus som läggs på det. Hennes grafiska inriktning innebär att hon möts av extrem konkurrens när hon tar klivet ut till arbetslivet. Många av hennes studentvänner startar eget efter examen. Men inte någonstans på universitetsresan har hon fått uppmuntran om att starta eget företag. Eget företagande kändes som något både otäckt och svåråtkomligt för henne – innan hon startade det företag som hon nu driver med bravur.  När hon blev tillfrågad att utvärdera utbildningen var hennes främsta önskan – ”lär oss studenter hur man startar företag”.

Jag vill inte klanka ner på universiteten i det här. Men jag vill att de med självklarhet ska se företagande som en värdefull väg till att kunna omsätta sin kunskap i praktiken, precis lika värdefull som en anställning. Fördelarna med fler företag och minskad arbetslöshet känner vi ju alla till vid det här laget. Vill ni bolla idéer så varsågoda. Jag finns här.