Kontorskrasch och stekta sparvar

Två veckor. Det är ingenting ur ett längre perspektiv. Men ur ett företagsperspektiv kan det vara avgörande. Det är också det som är charmen med företagande. Man vet liksom aldrig. Under de två senaste veckorna har mitt kontor förbytts från charmig hemkänsla till byggarbetsplats på grund av snö. Mitt fönster är täckt av plast, en fläkt står på och golvet är uppslitet – med asbest som en trevlig liten överraskning. Men det finns inte tid att tänka på det nu. Det blir förmodligen ett nytt kontor en våning ner, som kommer bli så mycket bättre, ljusare, snyggare och mer funktionellt. Men det finns som sagt inte tid att tänka på det nu.

För jag ska anställa. Och jag ska bredda min nisch. Och jag ska ha stora möten med alla sex personer jag numer har under mina vingar. Fantastiskt driftiga människor som alla har olika förmågor och som nu ska hjälpa till med två gigantiska kundcase. De bara flög in i munnen som två stekta sparvar när jag stod och gapade över mitt raserade kontor. Och vips så fick jag väldigt mycket mer att tänka på. Budget, ekonomi, beräkningar, visioner, strategier, allt i ett enda virrvarr. Det bästa av allt är att alla uppdrag är så fantastiskt roliga, riktiga drömkunder som jag bara vill krama om och nästan jobba gratis för om jag kunde bara för att jag så gärna vill hjälpa dem vidare. Tillsammans med mina medarbetare. Men nu är hjärnan kokt. Arbetsdagarna börjar vid åtta och slutar tidigast 22 just nu. Sen säger kroppen sov och då sover jag. För i morgon är också en stor dag. Händelserik. Utvecklande. Omöjlig att förutspå. Längtar redan!