Ny dag med nya seminarier i Almedalen. Idag har sparbankerna och Swedbank haft seminarium kring Jobb för unga. Det är ett mycket bra initiativ som är taget. I Östergötland som har en mycket hög...
Lina Skandevall
Vi hjälper politikerna att förstå vår vardag
På väg hem från Almedalen. Tusen intryck, tusen möjligheter. Vi unga entreprenörer som har varit på plats har kämpat för att få intervjua samtliga partiledare om deras syn på oss unga entreprenörer och om de verkligen förstår vad deras beslut innebär för oss. Vi fick dem. Allihop.
Reaktionerna och svaren har varit minst sagt blandade, men jag är säker på att våra frågor har gett effekt, och det är fantastiskt intressant att lära sig processen bakom politik.
Att på kort tid få fram sitt budskap, få fram svar, ofta inom ämnen som inte hanterats under dagen.
Jag ville verkligen fråga Ohly om varför han inte tycker att det ska vara lönsamt att vara företagare, om varför den enkla ekvationen att företag genererar välfärd, den välvärd de lyfter fram är så svår att förstå. De rödgrönas 250 miljoners kultursatsning är ett resultat av pengar som vi företag har skapat. Om vår drivkraft ligger i att få tjäna pengar, varför ska det vara fel? Men om han skulle fråga oss företagare så skulle han i många fall få svaret att vi ofta driver företaget av helt andra skäl. Vi gör det för att vi får arbeta med det vi allra helst vill och vi vill ha ständiga utmaningar och lärdomar. Vi skapar våra egna jobb, vi skapar nya jobb och vi betalar skatt till välfärden. Som gör att man nu kan göra en kultursatsning på 250 miljoner, något som enligt Mona Sahlin även ska bidra till nya arbetstillfällen. Men hur många arbetstillfällen? ”Det är inte min uppgift att sitta och räkna på sådant”, som hon gav som svar på presskonferensen. Farligt svar. Att hon bara vågar.
Hägglund var ändå den partiledare som imponerade mest. Trevlig, snabb, rapp och insatt och engagerad i vår vardag. Mona Sahlin slängde bort frågan och tyckte vi borde prata med någon annan inom hennes parti. Någon annan? Om hur de ska förenkla för oss unga företagare? Vi som anställer unga så det dräller om det, vi som hjälper till att minska ett av valets största frågor – ungdomsarbetslösheten. Hur kan hon inte, som partiledare för Sveriges största parti, ha en egen åsikt i frågan? Ja, Emma, som intervjuade henne, fick ett svar tillslut. Men det satt långt inne. Skrämmande.
Jag tror att vi gjorde en viktig insats i Almedalen. En insats som behövs, år efter år. Nästa år ska vi vara ännu mer representerade, och se till att finnas på plats på betydligt fler seminarier. Däremot är frågan intressant om hur många politiker som tycker om att prata om oss när de pratar med pressen. Men när ska de börja prata MED oss? Varför släpps vi inte in i debatten för att kunna kommentera direkt på plats? Hej, alla politiker. Vi finns här. Alltid mer än tillgängliga för er med frågor om vår vardag.
För någonstans undrar jag om politikerna verkligen vet vad deras beslut ger för effekter. Titta gärna på intervjun med Maria Wetterstrand på www.slappinframtiden.nu, om att hon tyckte att halveringen av arbetsgivaravgiften för unga under 26 år är en för dyr satsning. Jocke, som bloggar här på generationen.se, har anställt 20 personer, alla under 26, under den här perioden. Om arbetsgivaravgiften fördubblas (ja, det blir ju faktiskt en fördubbling) minskar Jockes vinst radikalt. Med uppsägningar av unga som följd.
Bäst politiker enligt mig, och väldigt många andra, är den unga centerpartisten Annie Johansson. Hon är rak, hon är tydlig, hon känns inte som en politiker, hon känns som en av oss medborgare i Sverige. Sedan är hennes insyn i företagande och förståelse för det också med beröm godkänd. Det behövs fler politiker som henne, sådana som verkligen har insyn i vår vardag. Jag är helt säker på att hon kommer få en bra mycket mer betydande roll efter valet.
Det finns inget kvinnligt företagande.
”Kvinnligt” företagande. Ett uttryck som kan göra mig tokig. Det suckas. Inom kommunerna, inom min bransch när det pratas kvinnor och företag.
”Varför är det inte fler kvinnliga företagare som har tillverkningsföretag? Varför är det bara en massa frisörer och fotmassörer, städfirmor och vårdföretag?”.
Men herregud. Varför måste kvinnor jobba med innovationer och tillverkning för att betraktas som ”riktiga” företag?
Frisörerna kämpar lika mycket som alla andra, städfirmorna är galet smarta som satsar, speciellt nu när RUT-avdraget finns (och må det finnas kvar även efter valet) och vårdsektorn – det är en av våra viktigaste framtidsbranscher.
Jag blir bara så hopplöst trött på grundattityden.
Alla företagare utför samma kamp. Alla är entreprenörer, alla brinner för sin idé, letar kunder, kämpar med skatter, anställda, moms, kvitton – och är värdefulla för Sverige. Strunt samma inom vilken bransch och hur många anställda man har.
Finns kvinnligt företagande? Nä. Företagande finns.
ROT- avdrag. Just därför.
Behöver målare som fixar hemma. Minst tio veckors väntetid. Samtidigt står en elektriker här på kontoret för att fixa det sista till nya kontoret och hör mitt samtal och säger att det är samma sak för alla hantverkare just nu.
”Det är det där ROT-avdraget, du vet. Vi bara anställer och anställer, det är galet tryck på allt tack vare det.”
Ibland behöver man inte säga mer än så.
Nyföretagarcentrum 2.0?
96,2 procent av landets alla företag är enmansföretag. 680 000 stycken. Om alla dessa anställde en person hade vi inte haft någon arbetslöshet längre. Tataaa.
Så varför gör inte enmansföretagare det? Förmodligen för att det är så förbaskat otäckt. Och för att det innebär stora förändringar för företaget. Från total frihet till ansvar för någon annan, kanske mer rutinartade tider, bra mycket mer saker att hålla koll på. Att anställa är kostsamt och tidskrävande. Samtidigt är det helt underbart när man hittar rätt person. Som verkligen avlastar och frigör tid så att företaget kan expandera, något som i förlängningen innebär att man kan anställa ännu fler.
Men var finns hjälpen när man vill ta nästa steg i sitt enmansföretag? Att starta ett företag är ett stort steg. Fast då finns organisationer som snabbt fångar upp, som vaggar in företaget på rätt köl. När steg två kommer – anställningsfasen – så är det ganska krångligt.
Därför efterfrågar jag en organisation för dem som är på väg in i nästa fas i företagandet. Där det finns vass kompetens om hur företag fungerar, hur olika branscher fungerar, hur lagar och semesterersättningar och sjukförsäkringar fungerar.
Så med andra ord: det är viktigt att få hjälp när man startar företaget. Men glöm inte bort att det behövs minst lika mycket stöd och hjälp när man är på väg in i nästa viktiga fas. När ännu ett nytt jobb är på väg att skapas.
Otäcka, rika företagare
Läste Sofia Falks inlägg här på generationen.se och blev rejält upprörd. Skrev en facebookstatus om det och fick svar från andra entreprenörsvänner. En hade inte fått pengar för VAB. Argumentet: ”företagare är inte prioriterade, för företagare har ändå pengar att röra sig med”. En annan fick föräldrapeng efter en lång kamp, som krävde hot och jurister.
Är det här på riktigt? Vad har Försäkringskassan för syn på oss företagare egentligen? Att vi är gjorda av pengar och att vi kan lägga undan på hög för att klara oss ett mammaledigt år? För varför skulle vi få vara mammalediga under samma premisser som alla andra? Vi som skapar våra egna jobb och som dessutom måste förbereda oss i flera månader innan en mammaledighet för att firman ska fungera ska alltså inte få det stöd som alla andra får. För vi är ju FÖRETAGARE.
Otäcka, rika företagare.
Och hey. Om vi nu får in pengar, varför är det fult? Vi sliter ju som djur och jobbar alldeles för många övertidstimmar för att få in pengarna för att förhoppningsvis få företaget att växa, anställa fler, minska arbetslösheten och betala in mer skatt. För det fungerar nämligen så, att om vi ska kunna ta ut lön så måste vi betala väldigt mycket skatt till staten. Men är det för att vi ska få samma rättigheter som alla andra när vi är mammalediga? Nä. För vi är ju företagare.
(Nej, jag är inte med barn. Men det går ju inte att bli heller.)
Tänk att det krävs en handelsminister för att förstå att jag exporterar
Har precis vinkat av handelsministern Ewa Björling som hälsat på i en dryg timme. (Hon tyckte faktiskt att mitt kontor var fint trots vattenläcka och möbler överallt. Tack.) Även tack för att en minister bestämt sig för att besöka hundra nya företag och tusen unga företagare. Valår, jaja, men ändå. Frågan lyfts.
Hon är på turné för att inspirera till företagande och för att få oss företagare att lyfta blicken över gränserna. Det borde helt enkelt vara lika självklart att se andra länder som ett potentiellt marknadsområde som att söka kunder i Sverige.
Intressant. För jag har aldrig ens tänkt tanken på att lyfta blicken internationellt. Så säger jag till henne att jag jobbar med kunder i Sverige och att det är tufft nog med tanke på all byråkrati och administration. Förutom att jag har två kunder i Danmark och Norge då. Men det räknas ju inte. Typ. Det gör det ju! Säger hon. Du exporterar ju! Ja, herregud. Jag gör ju det. Vilket var en ny upplevelse. Fascinerande att jag inte ens har tänkt så innan.
Hon har en viktig uppgift, vår handelsminister. Vi exporterar alldeles för lite i dag. Och det som exporteras är framförallt från storföretagen. Småföretagen måste också se potentialen i att exportera och fler branscher måste börja göra det för att göra oss mindre sårbara. Det finns självklart hinder, men nu jobbar man på att identifiera vilka de är, och underlätta för dem som vill satsa på export. Dessutom har man satsat på nätverk med nysvenskar som kan hjälpa företag att bli presenterade för nya land, nya marknader, nya kulturer med deras kunskap och språkhjälp. Bra, bra. Ser fram emot att bli en del av nätverken. För entreprenörsgenen drog igång direkt och ville ta mig ut i världen och satsa på e-handel och butiker och min gamla dröm om resor till charmiga hotell i Tunisien och gudbevars vad det finns saker att starta, hitta. Besöksnäring, miljöteknik, whatever. Jag vill starta allt! Igen och alltid. Fast den känslan drabbar ju mig några gånger om dagen. Innan jag inser att jag har lite för mycket att göra med mitt företag just nu för att hinna. Men kanske, kanske.
Oavsett så var det fantastiskt skönt att få prata, ansikte mot ansikte, med en minister som själv har samma entreprenörstänk. Som själv varit anställd totalt sex veckor. Som lever med en egen företagare. Som ser och förstår vår vardag. Och som lyssnar. Det var rent upplyftande att få framföra mina åsikter tillsammans med Christoffer Sjögren (också ung entreprenör här i Norrköping) till henne. Om de ger effekt vet jag inte, men det sades i alla fall till rätt person. Direkt. Och det gav energi.
Läs mer här.
Entreprenörskap på schemat, tack!
Precis hemkommen från en inspirationsföreläsning jag höll på uppdrag av Communicare och Svenskt Näringsliv. Framför mig satt ett 30-tal fantastiska människor. Unga, driftiga, hungriga. Hade jag något att lära dem? Jag vet inte. De flesta kändes som rutinerade företagare. Men snart infann sig samma sköna känsla som alltid när folk helt plötsligt bara förstår och är delaktiga i det jag strider för varje dag. Entreprenörskap. De förstår problematiken, de ser fördelarna, och snart diskuterade vi mängder av saker. Förslag på lösningar, min nya roll som chef som kräver mer organisation. Vill jag ha den? Eller bör jag fortsätta att håva in nya jobb och producera och kanske anställa en VD istället? Många funderingar, många kloka inlägg.
Diskussionen halkade snart in på entreprenörskap och skola. Någon berättade att entreprenörskap ska bli en obligatorisk kurs på gymnasiet för flera program, de andra programmen kan välja till den.
Bra. En start.
Så säger samma kille att han har fått lugna femton lärare med att säga att det inte bara ska handla om att starta och driva ett företag, utan även om att vara drivkraftig, se möjligheter och att ha högt satta mål, även som anställd. Först då accepterade lärarna hans tankar om att få in entreprenörskap på schemat.
Jag förstår ingenting. Varför krävs ursäkter för att lära ut hur man startar eget? Varför måste det bäddas in i terminologier som går att anpassa på alla dem som hellre vill bli anställda? Tro mig, vem som helst har nytta av att veta hur ett företag fungerar, vilka risker man ställs inför, vad som krävs, hur man gör. Det är en kunskap som kommer ALLA till gagn. Även dem som kommer att anställas. Att veta hur man startar och driver ett företag handlar om allmänbildning. Och allmänbildning passar utmärkt in i läroplanen.
Vilken roll har universiteten vad gäller entreprenörskap?
Jag bläddrar. Och så bläddrar jag igenom en gång till. Nej. Här finns inte ett ord om entreprenörskap. Tidningen jag läser är LiU Magasin, ett magasin jag får som före detta student. Tidigare har jag aldrig ens reflekterat över att entreprenörskapet inte syns på så många ställen i universitetsvärlden. Men med generationens glasögon på förändras utsikten. Och det rejält.
Läser notiser. Alumner har fått toppjobb. Grattis till att få promenera på Wallstreet, bli chef över det multinationella företaget, och fantastiskt bra att du blev professor. Jag menar det, absolut!
Men var finns stoltheten för alla oss som startade eget företag efter universitetet? Räknas vi in hos dem som lyckats? Jag vet faktiskt inte. Linköpings universitet är fantastiskt framåtskridande vad gäller samarbete näringsliv, offentlig sektor och forskning.
Det är dock inte där det ligger. Det hela ligger i hur mycket entreprenörskap studenterna exponeras för under utbildningen. När om inte på universitetet är det utmärkt att få en inblick i hur det skulle vara att starta eget företag baserad på all den nya kunskap man har med sig? När om inte då är man som mest hungrig på att komma ut och få omsätta kunskapen? Universitetet är ju den absolut sista utposten innan man tar klivet. Ge studenterna det alternativet – också! Låt det inte bara bli en föreläsning från någon företagare. Få in det mer självklart under kurserna. Oavsett inriktning på programmet. Entreprenörskap berör alla.
Lyssnar på radionyheterna. Nya journaliststudenter möts av arbetslöshet. ”Vi har inga andra alternativ än att antingen skaffa ett annat jobb eller försöka få praktik inom området”, säger en tjej. Hon glömmer det tredje alternativet – att starta eget företag. Att lära sig och få kunskap om området på det sättet. Att det faktiskt går att få igång ett företag även om man inte har tio års arbetslivserfarenhet. För arbetslivserfarenheten – den får man under tiden.
Vilket ansvar har ett universitet vad gäller företagande? Vilket ansvar har studenterna själva? Japp, det finns utmärkta exempel på växthus och hjälp till egenföretagare i nära synergi med universiteten. Men tänket måste in i universitetsprogrammen. Inte som något som sker vid sidan av studierna.
Min före detta praktikant Alida startade eget efter universitetet. Mycket på grund av tjat från mig. Hon och jag pratade om det där i förra veckan. Om entreprenörskap. Om hur lite fokus som läggs på det. Hennes grafiska inriktning innebär att hon möts av extrem konkurrens när hon tar klivet ut till arbetslivet. Många av hennes studentvänner startar eget efter examen. Men inte någonstans på universitetsresan har hon fått uppmuntran om att starta eget företag. Eget företagande kändes som något både otäckt och svåråtkomligt för henne – innan hon startade det företag som hon nu driver med bravur. När hon blev tillfrågad att utvärdera utbildningen var hennes främsta önskan – ”lär oss studenter hur man startar företag”.
Jag vill inte klanka ner på universiteten i det här. Men jag vill att de med självklarhet ska se företagande som en värdefull väg till att kunna omsätta sin kunskap i praktiken, precis lika värdefull som en anställning. Fördelarna med fler företag och minskad arbetslöshet känner vi ju alla till vid det här laget. Vill ni bolla idéer så varsågoda. Jag finns här.
Är du den vi söker?
Du är redo att ta itu med allt. Och då menar vi allt. Från att köpa kopieringspapper, städa och administrera, till att ta tuffa strategiska beslut. Du har en enorm drivkraft och räds inte att arbeta sena nätter om det behövs, men vi kan tyvärr inte garantera övertidsersättning.
Du har ingen självklar semester utan ser helt enkelt till att jobba när kunderna kräver det – och det är dessutom ditt fulla ansvar att hela tiden skaffa fler.
Arbetar du tillräckligt bra kan du eventuellt underlätta arbetsbelastningen med ytterligare personal. Vi har tyvärr ingen möjlighet att hjälpa dig att hitta rätt person, det är något vi anser ingår i dina arbetsuppgifter. Det är också ditt ansvar att se till att personen i fråga kommer igång med sitt jobb och blir lönsam. Vi har tyvärr ingen möjlighet att betala för den här anställningen, det är de pengar du genererar som måste betala personens lön, sjukförsäkringar, arbetsgivaravgifter, sociala avgifter, skatter och eventuella andra utgifter.
Det är även ditt ansvar att se till att moms, skatt och räkningar betalas in i rätt tid varje månad för att slippa onödiga juridiska följder - sköter du inte detta riskerar du inte bara ditt jobb - du blir av med det.
Tyvärr kan vi heller inte garantera att du får full lön om du inte lyckas med ditt arbete under en månad.
Vi räknar också med att du i princip aldrig är sjuk, det blir tyvärr för olönsamt för oss och i förlängningen riskerar vi att tappa kunder, något vi inte kan acceptera.
Vi ser även att du har goda kunskaper kring ekonomi, marknadsföring, sälj och samhället i stort. Stor vikt läggs vid personlighet och förmåga att bygga nätverk.
Välkommen med din ansökan!
Kontorskrasch och stekta sparvar
Två veckor. Det är ingenting ur ett längre perspektiv. Men ur ett företagsperspektiv kan det vara avgörande. Det är också det som är charmen med företagande. Man vet liksom aldrig. Under de två senaste veckorna har mitt kontor förbytts från charmig hemkänsla till byggarbetsplats på grund av snö. Mitt fönster är täckt av plast, en fläkt står på och golvet är uppslitet – med asbest som en trevlig liten överraskning. Men det finns inte tid att tänka på det nu. Det blir förmodligen ett nytt kontor en våning ner, som kommer bli så mycket bättre, ljusare, snyggare och mer funktionellt. Men det finns som sagt inte tid att tänka på det nu.
För jag ska anställa. Och jag ska bredda min nisch. Och jag ska ha stora möten med alla sex personer jag numer har under mina vingar. Fantastiskt driftiga människor som alla har olika förmågor och som nu ska hjälpa till med två gigantiska kundcase. De bara flög in i munnen som två stekta sparvar när jag stod och gapade över mitt raserade kontor. Och vips så fick jag väldigt mycket mer att tänka på. Budget, ekonomi, beräkningar, visioner, strategier, allt i ett enda virrvarr. Det bästa av allt är att alla uppdrag är så fantastiskt roliga, riktiga drömkunder som jag bara vill krama om och nästan jobba gratis för om jag kunde bara för att jag så gärna vill hjälpa dem vidare. Tillsammans med mina medarbetare. Men nu är hjärnan kokt. Arbetsdagarna börjar vid åtta och slutar tidigast 22 just nu. Sen säger kroppen sov och då sover jag. För i morgon är också en stor dag. Händelserik. Utvecklande. Omöjlig att förutspå. Längtar redan!
Lina Skandevall, 32 (född -77)
"Det tog en utbildning i miljövetenskap och några anställningar innan jag förstod att det var eget företag som var mitt kall. Nu pushar jag alltid alla som ens funderar på att starta eget att göra det"
- Skandevall Media, en kommunikationsbyrå som hjälper sina kunder med projektledning och medieproduktioner, bland annat företagstidningar, artiklar, rapporter och pressmeddelanden.
- Två anställda
De senaste inläggen från Lina Skandevall
De bloggande entreprenörerna
Nyhetsbrev
Aktuellt
