Charlotte Schéle

I dag fick jag en intressant sammanfattning efter en paneldebatt som jag deltog i för några veckor sedan. För det är ofta som man tänker i efterhand; vad var det vi kom fram till egentligen?

Vi diskuterade vad som händer när svenska ungdomar tar steget ut på arbetsmarknaden.  Bland annat: Hur värderas praktiska kunskaper mot akademiska betyg? Har nyutexaminerade varit i kontakt med näringslivet och potentiella arbetsgivare under studietiden? Hur kan kompetensen matchas med arbetsgivarens- och arbetsmarknadens behov?

Det som vi bland annat kom fram till var:

• Sverige står inför en generationsväxling; det är stora ungdomskullar som är på väg in på arbetsmarknaden. Dessa ungdomar måste förberedas bättre inför klivet ut på arbetsmarknaden för att undvika glappet som uppstår när de äldre går i pension. 
• Stimulera till kompetensutveckling, entreprenörskap, internationell samverkan, deltagande och bättre självförtroende.
• Ungdomar är en resurs för arbetsgivaren. Deras kompetenser, såväl akademiska som praktiska, traditionella som okonventionella måste synliggöras och tas tillvara på. För det krävs en förändring av arbetsmarknadslagstiftningen, ingångslöner och att underlätta för företag att anställa ungdomar. Förslagsvis skulle förändrade turordningsregler och fler steg i lönenivåer, som höjs i takt med ökad erfarenhet, kunna uppmuntra anställning av ungdomar.
• Det är viktigt med nya perspektiv och inställningar för att undvika risken att förlora kompetens.
• Bättre koppling mellan utbildning och yrkesliv och fler samarbeten dem emellan ger ungdomar fler möjligheter att komma i kontakt med företag och arbetsgivare via t.ex. jobbmässor. Ökad satsning på praktik och praktiska inslag i de akademiska utbildningarna – det ger studenterna möjlighet att testa på framtida yrken och att knyta företagskontakter.

Det bästa av allt har jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Det var Erik, ung och arbetslös, som vågade uttrycka sin frustration inför alla oss som deltog och de som var i publiken. Han kommenterade om hur ungdomar inte har möjlighet att påverka förhandlingar av ingångslöner för ungdomar. Många arbetslösa ungdomar skulle nöja sig med en lägre ingångslön för att få en chans att ta sig in på arbetsmarknaden, en möjlighet som inte finns eftersom löneförhandlingar sker mellan arbetsmarknadens parter samt facken. Från näringslivet menar man att företag vill anställa unga men för att undvika inlåsningseffekten i löneförhandlingarna behöver det finnas fler steg i lönenivåer för att detta ska uppmuntras.

Nu var det inte bara jag som sa det. Det är nu skrivit i en sammanfattning samt att de 60-tal åhörare fick ta del av det på plats.

När jag satt i bilen i morse på väg till kontoret så varnade trafikredaktionen på radion om alla studentfirarna på vägarna. Så idag började det. Och på promenaden från parkeringen mötte jag en skolklass som hördes långt innan jag såg dem. Visselpipor, sång och skratt, vackra kläder och skumpan var redan öppnad. Det ända som jag tänkte på var: hoppas de får jobb! Eller att de åker utomlands och jobbar eller vet vad de vill studera vidare till… För idag sa de även på nyheterna att arbetslösheten har ökat ännu mer.

 I måndags var det visserligen glädjebesked när en tidning skrev om alla pensionärer som går i pension – närmare 1,3 miljoner jobb skulle bli lediga efter historiskt stor generationsväxling. Men alla de jobben kommer inte att ersättas rakt av. Långt ifrån. Och det är definitivt inte en bra matchning mellan utbud och efterfrågan. Vad 80- och 90-talister efterfrågar är inte detsamma med det utbudet som kommer att finnas. Det är något för skolan att tag i: bättre matchning mellan skola – näringsliv. Men det var bara en parantes om vad jag vill komma till.

 För Urban Bäckström var hos oss i Göteborg i förra veckan. Han sa då ”att det är bekymmersamt att inga jobb har kommit till i privat sektor sedan 1950”. Och efter alla mina möten med yngre företagare runt om i landet, som har framtiden framför sig, så säger nästan alla: det är för höga kostnader och en oflexibel arbetsmarknadslagstiftning. Därmed nöjer de sig och det skapas inte fler jobb. Johannes Ekström skrev också om det senast i en debattartikel i Borås Tidning som man kan läsa i sin helhet på hans blogg. Men han skrev just ”hur ska vi våga anställa?”

 Han skriver även: ”Problem med sjunkande sysselsättning och arbetslöshet kan bara åtgärdas när fler vill anställa. Frågan blir således hur fler ska våga anställa, kanske sin första eller fler när villkoren försämras och nya regleringar som inte har företagande för ögonen tillkommer?”

 Och för dem som just nu sitter och dricker skumpa, blåser visselpipor och som snart ska iväg ut i trafiken igen på ett lastbilsflak, så hoppas jag verkligen att det kommer att bli billigare och enklare att anställa. För deras skull och för vår välfärds skull. Och för min pensionerade mammas skull född i mitten av 40-talet. Hon vill inte få minskad pension på grund av ökade bidragskostnader...

Underbart sköna människor det bor i Luleå och Piteå. Under vistelsen igår kunde inte städerna visa upp sig från en bättre sida - strålande sol och 26 grader varmt :-)

Men i dagens mediaskörd så läste jag just om ett av alla våra möten runt omkring i landet som sker för att belysa den höga ungdomsarbetslösheten – möte där politiker, företagare, sakkunniga och ungdomar möts.

 Det genomfördes i Landskrona förra veckan och här är ett kort referat från det mötet och vilka problemområden som identifierades:

 Socialdemokraten ville ha kvar höga ingångslöner som är en av de hämmande faktorerna till att ungdomarna inte kommer in på arbetsmarknaden.

Moderaten menade på att det är dålig rörlighet på arbetsmarknaden – att folk stannar för länge. Just det… Det kan ju bero på den stelbenta lagstiftningen där man inte vågar lämna sin inarbetade ”köplats” för att hamna sist i kön på en annan arbetsplats.

Folkpartisten identifierade problemet kring utbildningarna och avsaknaden kring lärlingsplatser.

 Då sa en av de unga som var med, Johannes Olsson, att: ”jag vill ha ett jobb här och nu.” ”Ni kan tjata hur mycket ni vill om att vi ska utbilda oss. Det är många av oss som har gjort, och det ordentligt, men vi får inget jobb i alla fall.”

 Nä, just det. Dags att ta tag i kärnproblemet.

Läste precis en artikel från april i DI. Ni kan läsa hela artikeln här.  

”Glöm Boo.com och Ernst Malmsten. Glöm Spray och Koll. DI Weekend har träffat den nya generationens internetentreprenörer som har fokus på att leverera unika och nyttiga tjänster och inte kräver mer riskkapital än att de kan sätta gröt på bordet.”

Från lunch och framåt idag är det dags för mig att delta i ett dialogmöte med politiker (från riksdagspolitiker till ungdomspolitiker), representanter från ungdomsorganisationer och unga företagare. Vi är ca 25 stycken som ska samlas och det ska diskuteras hur trenden kring ungdomsarbetslösheten ska vändas. Vi ska även tillsammans med politiker ta fram nya lösningar för hur vi kan skapa framtidens jobb för just unga. Med den rubriken kan jag inte annat än säga att det ska bli intressant!

Fortsättning följer…