Alice Teodorescu
Fler företag, inte fler bördor på företagen!
– Vi tycker att det är så pass viktigt att män och kvinnor får lika ekonomiska förutsättningar och att kvinnor inte diskrimineras. Vi tycker att alla företag ska omfattas, säger Veronica Palm, S, vice ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott.
Palm uttalar sig med anledning av de rödrödgrönas valmanifest som presenteras senare i dag. Genom att återinföra kravet på att alla företag oavsett antal anställda ska redovisa en jämställdhetsplan varje år hoppas man få bukt med löneskillnaderna. De företag som brister ska straffas med böter.
– Har man gjort det så är vi inte främmande att titta på om man kan hitta ett sätt att utfärda ett vite för de företag där man faktiskt inte går framåt i jämställdhetsarbetet, fortsätter Palm i intervjun med Ekot.
På frågan om det inte är risk att en sådan skärpning leder till mycket extrajobb för företagen svarar Palm:
– Jag tror inte att det blir så mycket extrajobb. Jag förutsätter att företag vill att deras anställda ska fungera och ha det bra och få bra lön.
Mycket är upprörande i ovanstående. Palm tror inte att det blir så mycket extrajobb för företagen. Nej, hur skulle hon veta, hon har väl aldrig haft ett företag? Varför vill samma regeringsalternativ slopa rut-avdraget som underlättat vardagen för massvis med kvinnor som kunnat ägna sig åt lönearbete och ytterligare många andra som gått från arbetslöshet eller svartarbete till inkomster och pensionsgrundande sysselsättningar?
Jämställdhet uppnås inte genom kartläggningar och ändlösa debatter som försöker definiera orättvisan. Jämställdhet uppnås genom att kvinnor tar för sig mer, löneförhandlar bättre och tillåts driva företag inom de sektorer de behärskar bäst - vård, skola och omsorg. Varför sitter Palm i ett regeringsalternativ tillsammans med ett parti som går till val på att förbjuda vinster i företag som driver verksamhet inom välfärdssektorn?
Om de rödrödgrönas valmanifest innehåller fler konstruktiva lösningar för ökat företagande av detta slag blir jag orolig. Vad Sverige behöver är fler människor i arbete som kan bidra till den gemensamma välfärden. För slutar vi skapa kommer vi inom kort inte ha något att fördela. Därför måste politiker av alla kulörer fundera kring hur de ska underlätta för företagen att kunna och våga anställa fler. Var finns den kreativa politiken? Sannolikt inte i Sveriges f d arbetarparti.
Tur då att det finns alternativ. CUF:s valfilm illustrerar så väl kontrasterna mellan partierna. Den är briljant, snacka om upp- och-ned vända världen... http://www.youtube.com/watch?v=ms3LEnw3T4M
Jobben, jobben, jobben
Valrörelsen pågår som bäst och spänningen blir alltmer olidlig. Arbetslinjen ställs mot bidragslinjen i de politiska debatterna. Valet kan tänkas givet. Men så är det inte. Därför är det viktigt att låta sig påminnas om det faktum att det inte blir några bidrag att fördela om inga jobb skapas, om inga skatter betalas. Därför måste politikerna in i det sista tvingas ge svar på hur de ska stimulera fler företag att skapas, växa och anställa fler.
Igår lyssnade jag till ett omvänt möte mellan politiker och företagare/arbetsgivare. Slående var det som förenade de unga driva entreprenörerna, trots att de är verksamma inom olika branscher. Regelförenklingar och flexiblare lagar och regler efterfrågades av dem alla. Sänkta kostnader skulle uppstå per automatik. Så klokt. Och enkelt.
Idag var jag på ett seminarium arrangerat av SNS på tema den svenska jobbpolitiken efter valet. Forskare, representanter för företagen och politiker fick komma till tals.
En utvärdering av jobbskatteavdraget genomförd av Lennart Flood presenterades. Det mest intressanta i den är att Flood menar att Alliansens jobbskatteavdrag på lång sikt ökar antalet sysselsatta med 72 000 räknat i termer av heltidssysselsatta. Detta leder till mer skatteintäkter från fler arbetade timmar och högre timlöner.
Vidare framgår att de rödgrönas förslag om att trappa ner jobbskatteavdraget för månadsinkomster över 40 000 kronor gör att sysselsättningen på lång sikt minskar med 3000 personer i termer av helårsarbeten jämfört med det nuvarande jobbskatteavdraget. Reformen kan försämra de offentliga finanserna med 0,7 miljarder kronor på år. I de rödgrönas egen skuggbudget från i maj räknar man att en avtrappning ger 2 miljarder kronor per år i ökade skatteintäkter. Enligt Flood beror skillnaderna sannolikt på att olika beräkningar av de dynamiska effekterna tillämpas. Intressant är också att avtrappningen av jobbskatteavdraget ger mycket begränsade effekter på inkomstfördelningen. För de tio procent löntagare som har högst inkomst minskar den disponibla inkomsten med cirka en procent.
Centralt är att flexibiliteten måste öka. Att skatter om momssatser behöver ses över. Att arbetsgivaravgifterna för unga under 26 år inte ska höjas. När de rödrödgröna fortsätter hävda att de tar ungdomsarbetslösheten på allvar och samtidigt framhärdar sina verklighetsfrämmande förslag finns all anledning att känna oro.
Ps. Läser just om ett förslag om ökat skydd mot åldersdiskriminering. Kanske något att hoppas på för alla ut-LASade ungdomar som förväntas glädja sig över det faktum att ungdomarna drabbats hårdast av krisen, helt i enlighet med LAS intentioner.
Riktig trygghet är fortfarande bättre, Lundin!
Först tyckte Gotlands Tidningars Ronnie G Lundin att jag var okunnig (http://www.helagotland.se/ledare/artikel.aspx?articleid=6183315). På min replik från den 7 augusti (http://www.helagotland.se/ledare/artikel.aspx?articleid=6188246) svarar han i dag den 10 augusti "Alice Teodorescu på Gotlands Allehanda tycker inte om att få kritik när hon vill ta bort Las (Lagen om anställningsskydd). Men så är hon förstås jurist och en jurist vet ju alltid mer än en enkel person som som bara har jobbat fackligt i 20 år. Jag böjer mig för Alice kunskaper" (http://www.helagotland.se/ledare/artikel.aspx?articleid=6193340).
Därefter lyfter han återigen det absurda argumentet som ska tala för lagen; att den kan avtalas bort efter förhandling. Avslutningsvis undrar han om jag, i likhet med en klok arbetsgivare, förstår att LAS kan vara bra för stabiliteten i företaget?
Lundin gör sig skyldig till exakt det jag anklagar facket för att göra i min ursprungliga artikel (http://www.helagotland.se/ledare/artikel.aspx?articleid=6181049) - han fortsätter att sprida myten om att alternativet till LAS är laglöshet. Den som läser det jag skrivit får svårt att hitta att jag skulle vilja ta bort LAS. Min argumentation bygger på uppfattningen om att lagen är i behov av en uppdatering och att kompetens och skicklighet ska avgöra, inte anställningstid. På vilket sätt är det synonymt med att ta bort anställningsstryggheten?
Vidare är det intressant att Lundin är av uppfattningen att jag som icke-facklig inte kan veta vilka problem som finns med lagstiftningen. Är det bara fackliga representanter som har rätt att definiera problemen? Den raljanta tonen gentemot mig bidrar knappast till en konstruktiv debatt om hur de problem som präglar lagstiftningen ska lösas. Är det kanske på grund av bristande argument som Lundin väljer att nedvärdera min trovärdighet?
Avslutningsvis håller jag fast vid att den som har ansvar för sin verksamhet, som ofta tagit stora personliga som ekonomiska risker för att förverkliga en idé, har väsentlig insikt om vad som behövs för att få en sargad verksamhet på fötter igen.
Givetvis ska stabilitet råda på arbetsmarknaden. Det gynnar oss alla. Frågan är bara om stabiliteten ska vara illusorisk eller verklig. Lundin och jag är oense på den punkten, uppenbarligen.
Almedalsfeber
Temperaturen inför nästa veckas stora händelse, Almedalsveckan, stiger i takt med kvicksilvret i alla de termometrar jag för närvarande omger mig med. Årets upplaga av politikerveckan på Gotland slår, återigen, nya rekord. I år finns nästan 1400 seminarier inbokade i den sprängfyllda kalendern och vi är nog många som blir lite lätt matta vid blotta tanken på den kommande veckans utmaningar.
Många har kraftsamlat i månader, allt medan möten bokats och fantasifulla seminarietitlar utmejslats. Det är i den allmänna hysterin lätt glömma vad syftet med veckan kan, och bör, vara.
Samtalet. Mötet. Utspelet.
Jag hoppas på kreativa partiledartal som visar vägen i den allt mer intensiva valrörelsen - tal som innehåller tydliga politiska skiljelinjer, tal som markerar visionerna, tal fulla av innehåll och ansvarstagande. Jag hoppas också att våra politiker kommer våga prata företagarpolitik, att de kommer våga ta ordet "entreprenörskap" i sin mun. Jag hoppas att det viktiga samtalet om jobben och framtiden inte strandar i floskelbestänkta upprepningar blinda för verkligheten, verkligheten såsom den uppfattas av alla de som dagligen (inte bara i teorin) skapar arbetstillfällen.
Den som vinner Almedalen kan vinna rubbet. Let the game begin!
En väg till fler jobb
"En tredje sektor har växt fram i Sverige jämsides med den privata och offentliga - utanförskapet. Den expanderade rekordsnabbt från 700 000 personer år 1990 till 1,1 miljoner år 2005. /.../ Denna den tredje sektorn är ett slags sysselsättningens restpost, en försörjningsinrättning som uppstått för att den privata och offentliga sektorn stagnerat. Nu behövs statsmannaskap. Den enda vägen till ökad sysselsättning är att skapa sådana villkor att företagare vill anställa fler människor".
De insiktsfulla orden är Patrik Engellaus och Thomas Gürs i dagens DN http://www.dn.se/debatt/det-finns-bara-en-enda-vag-for-att-skapa-fler-jobb-1.1126010. Knappast kärnfysik men ändå ett samband som sällan lyfts fram i debatten kring arbetslösheten/sysselsättningen, trots det självklara i budskapet.
Artikeln redogör sakligt för utvecklingen i Sverige sedan mitten av femtiotalet. I retroperspektiv framstår dagens faktum som mindre uppseendeväckande när man förstår de politiska förändringarnas konsekvenser. Resultatet är ändå lika skrämmande. Och behovet av genomtänkta - riktiga - åtgärder än större.
Nu återstår mindre än tre månader kvar till höstens historiska val. Det är inte en dag för tidigt att börja tala om de verkliga sambanden. Om hur ett gott företagsklimat är en förutsättning för en hög sysselsättning, eller annorlunda uttryckt, en låg arbetslöshet. Om hur arbetstagarnas möjlighet att få arbete och lämna sitt utanförskap alltid startar med företagens möjlighet att anställa.
Bröllopstankar
Stockholm är idag ett inferno av liv, långsamma turister, vulgära uttryck för allehanda definitioner av kärlek och massa, massa varumärken. Jag har alltid fascinerats av vad en genomtänkt yta kan säga om innehållet bakom fasaden. I dagarna tre får jag mitt lystmäte!
Stockholm laddar inför en historisk fest. Den i likhet med andra fester syftar till att hylla objektet för firandet. Ett bröllop är inte bara en allians mellan två människor som vill leva i nöd och lust utan också en tillställning som möjliggörs av att andra människor arbetar med att skapa varje enskild beståndsdel.
Vilka bidrar då till att skapa mycket av det vi förknippar med ett bröllop? Väldigt många inser jag när jag tänker efter, kedjan av personer som levererar från ax till limpa är oändlig! Här är några:
Guldsmeden fixar ringarna, bröllopskoordinatorn koordinerar, skräddaren syr kläderna, affären säljer inbjudningskorten som posten skickar och delar ut, floristen gör brudbukett och blomsterarrangemang, make up artisten lägger brudens make up, frisören gör håruppsättningen, sångaren sjunger/spelar i kyrkan, chauffören kör brudparet från vigseln till festen, fotografen tar fantastiska bilder på brudparet, kocken lagar maten som producerats i flera led där många människor involverats, personalen serverar mat och vin vid festen, underhållaren underhåller, bandet spelar, gästerna övernattar på hotellet, bruden blir lycklig över morgongåvan före brunchen serverad av ytterligare duktig personal, paret åker på bröllopsresa arrangerad av resebyrån, paret njuter av resan, paret inreder med bröllopspresenterna, affären säljer tackkorten som posten skickar och delar ut. Och sen lever de lyckliga i alla sina dagar.
I korthet.
Utan alla ovanstående människor, som tillhandahåller varor och tjänster, hade brudparets dag sett mycket annorlunda ut. Utan brudparets och andra människors behov av varor och tjänster hade många av ovanstående människor varit arbetslösa. Den svenska arbetsmarknaden dras inte med brist på arbetstillfällen, utan med brist på anställningar. Klura på det i den historiska bröllopsyran!
Att vilja rätt. Och att göra detsamma.
Det är intressant hur saker och ting kan förändras över tid. Ganska kort tid dessutom. Vid den här tiden för fyra år sedan ägnade sig de två stora partierna, S och M, åt ett sofistikerat sifferexcersserande. M och de tre resterande allianspartierna etablerade, och vann gehör för, bilden av det stora utanförskap som många svenskar levde i. S kontrade med att siffrorna var överdrivna och begreppet alltför svårdefinierat för att ge en realistisk bild av verkligheten. S förlorade valet. M vann och har på ett förtjänstfullt sätt gjort mycket åt problembilden.
Idag gäller det omvända vad gäller viljan att kasta sig med siffror. Oppositionen gör allt som står i sin politiska, men kanske primärt retoriska, makt för att visa att utanförskapet är enormt, att det rentav blivit större. Detta trots att Sverige beströs med guldstjärnor för sin livräddning av landet under den globala ekonomiska krisen. Alliansen med M i spetsen kämpar å sin sida febrilt för att påvisa att utanförskapet trots de svåra förutsättningarna minskat. Inget konstigt i sig. Det konstiga är väl att M, utan stöd från resten av Alliansen, fortsätter envisas med att förklara ned de höga ungdomsarbetslöshetssiffrorna.
M vill inte befatta sig med frågan om behovet av en översyn av LAS. Inte heller frågan om ingångslönerna för oerfarna unga kommer särskilt högt upp på den politiska dagordningen. Men snart kanske det inte går att fortsätta på den inslagna stoppa-huvudet-i-sanden-vägen. Borrar man ner sig för djupt kanske man inte hittar ut...
Igår fastslog dock flera tunga arbetsmarknadsforskare att sänkta ungdomslöner skulle resultera i just fler jobb. I en artikel i Svenska Dagbladet förklarar Arbetsförmedlingens prognoschef Tord Strannefors att SCB:s siffror, som uppger att ungdomsarbetslösheten uppgår till 30 procent, är "mycket falsk". Han menar att den egentligen är ungefär hälften, dvs 15 procent. I SCB:s siffror som bygger på samma mätstandard som i resten av EU inkluderas ungdomar som studerar men som kanske hellre skulle vilja arbeta.
Läs den meningen på nytt. "De skulle hellre vilja arbeta". Men eftersom de inte får arbete studerar de. Gör det dem mindre arbetslösa? Är det verkligen så Tord Strannefors? Moderaterna?
Anders Forslund, chef på statliga Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) och regeringens egen expert Lars Calmfors är överens om att de höga ungdomslönerna är en betydande orsak bakom den höga arbetslösheten. Mindre teori på yrkesutbildningarna och lägre minimilöner skulle underlätta övergången från studier till jobb, menar de.
De har nog rätt i sin analys. En arbetsgivare som kan välja mellan att anställa en äldre mer erfaren blivande medarbetare och en som saknar praktisk erfarenhet, till ungefär samma kostnad, kommer av ren överlevnadsinstinkt i de flesta fallen välja den förstnämnda medarbetaren.
Detta faktum måste politiker (läs M) våga prata om. Det samtalet kan inte vänta, det måste ske före valet. Varför inte börja redan idag?
"Nu - redlösa, Midnatt - medvetslösa, Imorgon - arbetslösa".
Den klatschiga texten kunde läsas på ett studentflak i Stockholm häromdagen. Roligt, ja visst. Men bakom underfundigheten döljer sig en reell rädsla hos en rekordstor ungdomskull som inte kan negligeras genom kreativ sifferexcersis.
Politikerna har ett stort ansvar. Deras arbete underlättas dock inte av att debatten pendlar mellan ytterligheter. Idag skriver såväl Dagens Industri som Dagens Nyheter Ekonomi om ungdomsarbetslösheten. Men perspektiven de väljer är inte oproblematiska. Bägge artiklarnas budskap är att debatten behöver nyanseras, att statistiken är missvisande och överdriven, och att arbetslösheten bland unga egentligen inte uppgår till den höga siffra om uppges.
Problemet med den här sortens "nyanserande" resonemang är att de missar huvudpoängen, nämligen att unga människor konsekvent missgynnas på arbetsmarknaden. Lagstiftningen, skatterna och de höga arbetsgivaravgifterna är bara ett antal illustrativa exempel.
Ungdomsarbetslösheten i Sverige är strukturell över tid. Den är hög oavsett politisk sammansättning i riksdagen, den är hög ur ett europeiskt perspektiv som räknar på samma vis som vi gör. Om den sedan är 20 procent eller 30 procent eller 18,5 procent är irrelevant. Istället för att dividera kring den exakta procentsatsen borde alla resurser riktas mot att finna de bästa långsiktiga lösningarna. Som bekant är det först när man erkänner problemet som det kan åtgärdas.
Det är dags att agera. Kvittot på de politiska framgångarna, eller misslyckandena, svischar förbi på en gata nära dig i juni 2011.
Är de rödgrönas ungdomskontrakt bindande?
Någon sitter någonstans i Stockholm och ler glatt. Fyndigheten bakom de rödgrönas nylanserade "kontrakt" är genialiskt ur ett PR-perspektiv. Desperation är kreativitetens bästa skapare. När nu fler unga kan tänka sig att rösta på Alliansen omkullkastas vad som tidigare framstått som vedertagna principer. Något måste göras, och det är bråttom nu!
Löftesmottagarna, alla Sveriges unga, lovas i det nyupprättade kontraktet bland annat:
1§ Fler jobb - investera i framtiden
Vi vill investera i infrastruktur, bostadsbyggande, välfärd och de gröna jobben. Det stärker unga människors närhet till de jobb som växer fram, och bidrar till att arbetsmarknaden fungerar bättre. Detta är offentliga investeringar som skapar jobb här och nu.
2§ Fler utbildnings- och praktikplatser
Vi vill skapa 100 000 fler jobb- och utbildningsplatser, varav 20 000 utbildningsplatser riktas mot unga. Det innebär fler platser i komvux, folkhögskola, modern yrkesutbildning och i högskolan.
4§ Generationsväxling
Många 40-talister kommer att gå i pension de närmaste åren. Unga behöver skolas in i viktiga jobb i bland annat stat, kommuner och landsting för att bära upp framtidens välfärd. Vi inrättar därför 1 200 traineeplatser 2011 och 3 000 utbildningsvikariat för generationsväxling 2012.
Ingenstans ett ord om HUR fler jobb de facto ska skapas. Ingenstans ett ord om företagens roll, möjligheter och ansvar. Ingenstans ett ord som tyder på insikt om arbetsmarknadens mekanismer. Därmemot en uppsjö formuleringar om hur det offentliga ska "omhänderta" de unga. Men de unga behöver inte omhändertas. De är inte en börda som ska flyttas runt. De är en resurs som ska tillvaratas.
Jag läser kontraktet en gång till. Mig veterligen uppstår ett kontrakt först när två parter kommit överens. Har "alla Sverige unga" godkänt det lama försök till ansvarstagande som presenteras? Knappast! Sveriges unga vill ha arbete inte politiska substanslösa utspel inlindade i slagkraftiga formuleringar.
Nu slås jag av att det ingenstans i kontraktet finns en klausul om avtalsbrott. Som jurist, och vän av ordning, frågar jag mig vilka åtgärder som kan vidtas om löftesavgivarna inte fullgör sina egenhändigt dikterade skyldigheter enligt avtalet? Betyder det att de rödgrönas utspel är vattensäkert eller att de inte kommer ta ansvar för sina framtida misslyckanden? Får vi skadestånd, prisavdrag eller kan vi häva köpet? Den som lever får se.
Trygghet på tvärtomska
Moderaterna gör många saker rätt. Därför vänder äntligen opinionen. Men när det kommer till jämställdhet och LAS infinner sig en svårförståelig och nästan krampaktig önskan att bedriva en politik som i decennier misslyckats. Fråga sossarna, de vet varför.
Förra veckan presenterade Moderaterna sin syn på arbetsrätt. Som jurist vet jag hur laddat det här rättsområdet är, även bland praktiserande jurister. Det finns en föreställning som framgångsrikt spridits i flera decennier om det svenska systemets förträfflighet. Om den påstådda tryggheten skickligt inhamrad i paragraferna i Lagen om anställningsskydd, LAS, från mitten av 70-talet. Säg paragraf 22 och juristerna vet vad du talar om. Säg sist in-först ut och korthuset faller, rasar samman över den ungdom som efter ambitiösa studier ändå tvingas gå. Om den alls lyckats ta sig in, och därutöver lyckats med konststycket att få en tillsvidareanställning, vill säga.
Skälet bakom Moderaternas nya konservativa inställning rörande LAS, som tack och lov resten av Alliansen konsekvent undviker, sägs vara den allomslutande trygghet som lagen garanterar. Bort med LAS, bort med tryggheten skriker facket och ackompanjeras av Moderaterna. Ändå har jag aldrig hört någon av motståndarna till LAS propagera för ett totalt avskaffande, för laglöshet.
Ännu märkligare är att ingen tycks veta exakt hur mycket trygghet som LAS de facto ger upphov till. Eller mer intressant, ingen vet hur mycket trygghet som skulle utebli om LAS anpassades efter det nya 10-talet. Varför vill ingen utreda detta månne?
Fokus på den svenska arbetsmarknaden har länge legat på att vi ska behålla vår nuvarande anställning. Oavsett om vi avskyr den. Det är det lagen syftar till att skydda, det är vad trygghet kommit att bli i ett samhälle som skyr förändring. Inte så konstigt när förändring är detsamma som något som per definition måste vara sämre. Det är nu dags att upphöra med den här sortens destruktiva föreställningar och istället fokusera på hur den som vill gå vidare ska kunna lämna det outvecklande jobbet. Och hitta ett nytt.
Korthus har en tendens att falla, före eller efter val.
Alice Teodorescu
De senaste inläggen från Alice Teodorescu
De bloggande entreprenörerna
Nyhetsbrev
Omvärldsbevakning
No feed items found.
Aktuellt
