Att våga satsa och våga tro på sig själv är det viktigaste för personer som vill bygga tillväxtföretag. Det tycker Jessica Blylood, entreprenör, som driver frisörsalongen Stylisterna i Örnsköldsvik.
– Jag önskar bara att jag hade mer tid att lägga på utveckling och kreativitet än på pappersarbete och byråkrati, säger hon.

Jessica Blylood tror att en lösning kan vara att jobba som frisör hälften av arbetstiden. Den andra hälften skulle hon fokusera på att ta företaget vidare till nästa nivå — och använda kreativiteten till att sköta företaget och personalen.
— Är man kreativt lagd öppnar man hela tiden nya dörrar, säger hon.

På önskelistan står även mer pengar och fler anställda med spetskompetens.
— Det är svårt att hitta rätt kompetens. Bra personer växer inte på träd, säger Jessica.

Inspiration och mod får hon genom att se möjligheter och att bolla idéer med mentorer och medarbetare. Hon tycker det är viktigt att ha medarbetarna har olika personligheter.
— Alla som jobbar här är fantastiska och genom sina olikheter bidrar de till att vi växer och blir bättre.

Jessica Blylood tycker att det är viktigt att kommunen har rätt attityd och stöttar människors idéer, särskilt de ungas.
— Om inte kommunen vågar tro — då får vi ingen utveckling.

Gustaf skrev om att det finns en och annan elefant i styrelserummen, varför inte skicka in några geparder också? Då skulle det kunna bli åka av. Tror som Gustaf att om styrelser och tunga befattningshavare i de större bolagen skulle ha en bättre mix i ålder så skulle fler unga få ett riktigt jobb. Där i inte sagt att man skall slänga ut alla äldre. Men en mix skulle om den äldre skaran (oftast män) lyssnade på oss yngre kunna leda till en starkara tillväxt. Dessutom finns det otroligt många grymma unga tjejer som skulle kunna bidra med mycket i styrelserummen.

Vem skulle inte vilja se en gepard och elefant i samma rum?

Vad är det egentligen som är roten till denna ungodmsarbetslöshet? Det har under veckan föreslagits ett antal skäl från både höger och vänster, från fack och näringslivsorganisationer.

• Bristande kunskap eller fel kunskap
• Brist på praktisk, yrkesinriktad kompens
• En lat generation
• LAS
• Ribban för vad som krävs för ett jobb har höjts.

Dessa argument kan ha en viss grund, men jag tror att det finns ett par elefanter i styrelserummen som över huvud taget inte nämns av det föråldrade etablissemanget. Här är den första:

1. Arbetsgivarna är för gamla

Sverige är det land med näst minst unga chefer i europa (och då definierar man ung som under 40). Som så många gånger tidigare nämnts i jämnställdhets- och integrationsdebatter så är det ett faktum att lika anställer lika. Det är helt naturliga kognitiva processer som gör att vi värderar det vi känner igen högre än det som är obekant.Jag kan verkligen inte förstå de som föreslår att man kvoterar in kvinnor i styrelser och samtidigt helt ignorerar det faktum att den verkligt största obalansen ligger i bristen på unga i ledande positioner. (Skulle man dessutom lösa den så tror jag att man skulle snabbare få bukt på jämställdheten också).

Jag tror att Sverige varje dag förlorar betydande pengar på att vi anställer efter ålder istället för kompetens. Detta är ett problem som både politiker, men kanske framförallt näringslivet borde ta tag i. För att få bukt på ungdomsarbetslösheten och dessutom få de bästa människorna på rätt plats så behöver vi inte bara anställa fler unga. Det räcker inte häller att satta ihop ungdomsråd eller ungdomsbloggar som skall föra fram det ungas åsikter.

Vi behöver fler unga i beslutsfattande position!

Imorrn kommer en till anledning.

/ Gustaf

 På väg hem från Almedalen. Tusen intryck, tusen möjligheter. Vi unga entreprenörer som har varit på plats har kämpat för att få intervjua samtliga partiledare om deras syn på oss unga entreprenörer och om de verkligen förstår vad deras beslut innebär för oss. Vi fick dem. Allihop.

Reaktionerna och svaren har varit minst sagt blandade, men jag är säker på att våra frågor har gett effekt, och det är fantastiskt intressant att lära sig processen bakom politik.
Att på kort tid få fram sitt budskap, få fram svar, ofta inom ämnen som inte hanterats under dagen.

Jag ville verkligen fråga Ohly om varför han inte tycker att det ska vara lönsamt att vara företagare, om varför den enkla ekvationen att företag genererar välfärd, den välvärd de lyfter fram är så svår att förstå. De rödgrönas 250 miljoners kultursatsning är ett resultat av pengar som vi företag har skapat. Om vår drivkraft ligger i att få tjäna pengar, varför ska det vara fel? Men om han skulle fråga oss företagare så skulle han i många fall få svaret att vi ofta driver företaget av helt andra skäl. Vi gör det för att vi får arbeta med det vi allra helst vill och vi vill ha ständiga utmaningar och lärdomar. Vi skapar våra egna jobb, vi skapar nya jobb och vi betalar skatt till välfärden. Som gör att man nu kan göra en kultursatsning på 250 miljoner, något som enligt Mona Sahlin även ska bidra till nya arbetstillfällen. Men hur många arbetstillfällen? ”Det är inte min uppgift att sitta och räkna på sådant”, som hon gav som svar på presskonferensen. Farligt svar. Att hon bara vågar.

Hägglund var ändå den partiledare som imponerade mest. Trevlig, snabb, rapp och insatt och engagerad i vår vardag. Mona Sahlin slängde bort frågan och tyckte vi borde prata med någon annan inom hennes parti. Någon annan? Om hur de ska förenkla för oss unga företagare? Vi som anställer unga så det dräller om det, vi som hjälper till att minska ett av valets största frågor – ungdomsarbetslösheten.  Hur kan hon inte, som partiledare för Sveriges största parti, ha en egen åsikt i frågan? Ja, Emma, som intervjuade henne, fick ett svar tillslut. Men det satt långt inne. Skrämmande.

Jag tror att vi gjorde en viktig insats i Almedalen. En insats som behövs, år efter år. Nästa år ska vi vara ännu mer representerade, och se till att finnas på plats på betydligt fler seminarier. Däremot är frågan intressant om hur många politiker som tycker om att prata om oss när de pratar med pressen. Men när ska de börja prata MED oss? Varför släpps vi inte in i debatten för att kunna kommentera direkt på plats? Hej, alla politiker. Vi finns här. Alltid mer än tillgängliga för er med frågor om vår vardag. 

För någonstans undrar jag om politikerna verkligen vet vad deras beslut ger för effekter. Titta gärna på intervjun med Maria Wetterstrand på www.slappinframtiden.nu, om att hon tyckte att halveringen av arbetsgivaravgiften för unga under 26 år är en för dyr satsning. Jocke, som bloggar här på generationen.se, har anställt 20 personer, alla under 26, under den här perioden. Om arbetsgivaravgiften fördubblas (ja, det blir ju faktiskt en fördubbling) minskar Jockes vinst radikalt. Med uppsägningar av unga som följd. 

Bäst politiker enligt mig, och väldigt många andra, är den unga centerpartisten Annie Johansson. Hon är rak, hon är tydlig, hon känns inte som en politiker, hon känns som en av oss medborgare i Sverige.  Sedan är hennes insyn i företagande och förståelse för det också med beröm godkänd. Det behövs fler politiker som henne, sådana som verkligen har insyn i vår vardag. Jag är helt säker på att hon kommer få en bra mycket mer betydande roll efter valet.